Stäng

Prova medlemskap!

Prova medlemskap i 3 månader hos Neuroförbundet - Upptäck vad vi kan
göra för dig utan att det kostar dig någonting!

Din e-post har skickats

Gör det nu!
www.neuroforbundet.se


Symptom och sjukdomsförlopp

  • Datum: 14-05-05, Publicerad av anne.thelander@neuroforbundet.se
  • Sakkunnig: Monica Von Heijne, överläkare vid rehabmedicin univ.kliniken, Stockholm

Cp-skador kan vara väldigt olika och ger olika symtom i olika grad. Allt från att man har en lindrig cp-skada som till exempel medför att man har en fot som är svag och vrider sig litet inåt till att man har omfattande symptom som drabbar stora delar av kroppen.

Spasticitet kan ta sig olika uttryck: musklerna kan till exempel bli helt låsta och stela eller man kan få mycket lätt utlösta reflexer som gör att musklerna rycker till. Man talar om tre former:

- hemiplegi, ena kroppshalvan påverkas
- diplegi, benen är mer påverkade än armarna
- tetraplegi, armar och ben påverkas, men armarna är mer påverkade än benen

Dyskinetiska (rörelseförvridande) former Denna form innebär svårigheter att styra muskulaturen på grund av:

- tonusväxlare, dystoni, växlande spänningar i olika muskler
- atetos, ofrivilliga rörelser i extremiteter och bål

Ataxier Man kan inte samordna eller styra muskelrörelserna. Rörelserna blir för stora eller för små. Ofta finns det också en balansstörning och ibland darrningar.

Filmens deltagare Monica von Heijne:

Man har valt att dela in cp-skador i stora grupper. Den största gruppen, kanske fyra femtedelar ungefär, är de som har olika typer av spastiska symptom. Spasticitet betyder förhöjd muskelspänning som man inte kan styra själv. Det kan drabba antingen ena halvan av kroppen, alltså ena armen och benet, det kan drabba främst benen eller det kan drabba både ben och armar och kanske till och med dominera i armarna. Det där delar man in i undergrupper.

Sedan kan man också få det som kallas för rörelseförvridande former, där man inte kan styra. Musklerna rör sig utan att man kan styra dem. Där finns det som kallas för atetos som är ofrivilliga rörelser som kan drabba både armar och ben, men också bål och ansiktsmuskulaturen.

Där finns också det som kallas för tonusväxlare. Tonus är den muskelspänning som vi alla har och den kan vara ställd på olika nivåer. Har man den ställd för högt, då är man spastisk. Men vid en tonusväxling är man ibland spastisk och ibland har man alldeles för låg muskelspänning. Ibland är man som en eldgaffel och ibland är man som en kokt spagetti. Ibland kan det vara så att olika delar av kroppen är spända och andra är avspända och det där växlar. De ryms också inom den här lite mindre gruppen.
Slutligen finns det också en liten grupp, kanske bara runt 5 %, som har ataxier, det vill säga de har en balansstörning. De går bredspårigt och har svårt att styra till exempel handen mot ett mål. Så det är de stora grupperna.

Man håller nu på med ett arbete där man ska försöka sätta upp en definition där det framgår hur vanligt det är med associerade kognitiva funktionshinder. Koncentration, uppmärksamhet, påbörjande och fullföljande av uppgift och närminnesproblem är exempel på svårigheter vid cp-skada. Men de ligger ändå långt ifrån de man har vid en utvecklingsstörning. En del personer har både cp-skador och en utvecklingsstörning, men de flesta har det inte. Men även de som inte har det kan ha vissa svårigheter som är viktiga att ta hänsyn till för att så långt som möjligt förbättra patientens förutsättningar.

Många har en kombination av funktionsnedsättningar

Vid sidan om den motoriska avvikelsen har många av alla med cp-skada också någon annan funktionsnedsättning, vilken ibland dominerar. Hälften av de cp-skadade har en störning i talförmåga och språk. Omkring en tredjedel har någon gång i livet haft epilepsi. Det är heller inte ovanligt med någon form av perceptionsstörning. Personen kan då ha svårigheter att koordinera öga och hand eller att rätt tolka sinnesintryck. Det kan vara svårt att urskilja detaljer i ett stort sammanhang som till exempel att hitta saker på en rörig plats.

Drygt en tredjedel har en kognitiv funktionsnedsättning motsvarande utvecklingsstörning. Därutöver förekommer ofta lindrigare nedsättning av uppmärksamhet, minne och koncentration.

Uttrycken för skadan kan ändra sig under livet

Det som från början ter sig som tonusväxling kan med stigande ålder alltmer domineras av spasticitet så att de avspända perioderna nästan helt försvinner. Med stigande ålder ökar risken för att man får stela leder och att man inte riktigt kan få ut rörligheten på samma sätt som man kunde när man var yngre.