Rekommendationer för tandvård för patienter med mg, myastenia gravis

  • Datum: 16-02-11, Publicerad av peter.andersson@neuroforbundet.se
  • Källa: Specialskrivet för Neuroförbundet av Anna Rostedt Punga, docent och specialistläkare, Akademiska sjukhuset, Uppsala

Riktlinjer för tandläkare är extra viktigt avseende patienter med svaghet i tuggmuskulatur och andra ansiktsmuskler (svårighet att svälja etc.). Mg kräver speciell uppmärksamhet för att säkerställa så bra och säker tandvård som möjligt

Anna Rostedt Punga, docent och specialistläkare, Akademiska sjukhuset, Uppsala, ger här en del råd och tips i en specialskriven artikel för Neuroförbundets mg-medlemmar.

Det är ju inte bara neurologer och medicinläkare som kommer i kontakt med personer som lever med mg, myastenia gravis. Därför finns en del nya riktlinjer avseende annan typ av vård, detta för att minska risken för komplikationer.

Ett av dessa områden, som jag fått en del frågor om av mina patienter, är tandvård. Med anledning av muskelsvaghet i ansiktet kan tandläkare ibland vara den första vårdinstans som mg-patienter träffar. Myastenia gravis kräver speciell uppmärksamhet för att säkerställa så bra och säker tandvård som möjligt. Anna Rostedt Punga

Planera inför tandläkarbesök

Hos de flesta mg-patienter, som har stabil och välkontrollerad sjukdom med lite symptom, kan rutintandvård eller mindre tandingrepp (rotfyllning mm) utföras säkert på en vanlig tandklinik. Om patienten däremot har en historia av akuta försämringar, uttalad svaghet i tugg-eller svalgmuskler eller generell muskeltrötthet, borde tandläkaren kontakta patientansvarig läkare för att se huruvida ytterligare medicinering borde sättas in före planerade tandingrepp. Rekommendationerna inkluderar korta morgonbesök, när patienterna är som starkast i musklerna, och intag av Mestinon® (ifall patienten har denna medicin) ca 1,5 timme innan tandläkarbesöket för att uppnå bästa medicineffekt.

Det är också viktigt att uppmärksamma eventuell tandläkarskräck eftersom känslomässig stress försämrar muskeltrötthet hos många patienter. En bekväm halvsittande position, istället för djupt liggande ställning, minskar risken för att sätta saliv mm i halsen. Viktigt att komma ihåg är också att mediciner såsom Mestinon® ofta leder till ökad salivproduktion.

Vissa läkemedel riskfyllda att använda

Läkemedel som används av tandläkare kan i vissa fall leda till komplikationer hos mg-patienter genom att försämra muskelsvaghet i t ex andningsmuskler. Tabell 1 nedan, visar vanliga läkemedel och deras möjliga risk vid mg. Användandet av bensodiazepiner och barbiturater ska undvikas, eftersom dessa läkemedel kan leda just till andningsmuskelsvaghet. Lustgas däremot har rapporterats som säker medicinering.

Säkra smärtstillande läkemedel inkluderar paracetamol (Alvedon®), aspirin (Treo®) m fl. och icke-steroidala anti-inflammatoriska läkemedel (NSAID, t ex Voltaren®). Däremot kan opioder och morfinpreparat leda till andningsmuskelsvaghet och bör undvikas.

Lokalbedövning minskar känsligheten för signalsubstansen acetylkolin på muskelytan och kan förvärra muskelsvaghet, så försiktighet bör föregå användningen hos mg-patienter, framförallt vid ansiktsmuskelsvaghet. När det gäller typ av lokalbedövning bör ester-lokalbedövning undvikas (t ex prokain), eftersom deras effekt kan vara extra långverkande och leda till giftig koncentration i blodet. Lokalbedövning av amid-typ (t ex lidokain) som är det vanligaste, bryts ner i levern och anses säker eftersom denna har en kortare verkningstid. Tillägg av adrenalin till lokalbedövningen anses positivt, eftersom detta minskar den totala dos av lokalbedövning som behövs.

Viss risk för infektioner, använd antibiotika på rätt sätt

Tandinfektioner orsakade av bakterier kräver antibiotika och det är viktigt att vara medveten om att vissa antibiotika kan orsaka muskelsvaghet, eftersom de direkt kan leda till en blockering av nerv-muskelsignalering genom att hindra frisättning av acetylkolin från nervändsluten. De vanligaste typerna av antibiotika, såsom penicillin V (Kåvepenin®) och cefalosporiner (Amoxicillin®), räknas som ofarliga vid mg, medan andra, såsom aminoglykosider ej ska användas (se tabell 1).

Hos mg-patienter som har immunhämmande läkemedel, föreligger en viss ökad risk för infektioner, t.ex. svamp i munhålan och andra tand/mun-infektioner samt fördröjd sårläkning. Därför är det viktigt att tandläkaren överväger om antibiotikaprofylax behöver insättas inför tandingrepp, för att undvika infektioner till följd av ingreppet.

Mg-patienter bör få noggranna instruktioner hur man ska utföra god förebyggande tand-och munvård hemma för att undvika karies och infektioner i munhålan. Munsköljningsvätska innehållande klorhexidin eller fluor förebygger karies samt övriga tandsjukdomar och kan användas utan problem vid mg.

Tabell. Vanliga läkemedel inom tandvården och deras säkerhet vid mg

Tabell 1. Vanliga läkemedel inom tandvården och deras säkerhet vid MG. Konkreta exempel är givna för de flesta medicingrupperna.

Referens: Tamburrini A et al, An update on myasthenia gravis, challenging disease for the dental profession. J Oral Sci. 2015;57(3):161-168.

Om Din tandläkare önskar mer information om MG och vilka behandlingar som är säkra kan Du lämna detta nyhetsbrev till denne.

Önskemål om tema inför nästa nyhetsbrev emottages gärna från er läsare. Hör av er till anne.thelander@neuroforbundet.se för vidarebefordran till mig!

Med önskningar om en mysig höst!

Bästa hälsningar
Anna Rostedt Punga
docent och specialistläkare, Akademiska sjukhuset, Uppsala