Vad vet vi om fysisk träning och mg?

  • Datum: 17-01-18, Publicerad av anne.thelander@neuroforbundet.se

Trots att myastenia gravis, mg, är en neuromuskulär sjukdom med muskeltrötthet som sitt huvudsymptom, finns inga vetenskapliga underlag för hur konditions- eller styrketräning påverkar sjukdomen eller om det finns speciella aspekter att ta hänsyn till när det gäller att rekommendera fysisk träning till mg-patienter.

Det skriver Anna Rostedt Punga, docent och specialistläkare, Uppsala universitetssjukhus, i en specialskriven artikel för Neuroförbundets medlemmar.

I den vetenskapliga litteraturen finns ett fåtal fall-rapporter, men ingen av dessa har beskrivit försämring av muskeltrötthet till följd av fysisk aktivitet (referens 1). En tidigare studie har i däremot beskrivit träningsintolerans hos välreglerade mg-patienter. (referens 2).

Fördelarna knutna till fysisk träning är väl befästa och allmänna rekommendationer om fysisk aktivitet finns att tillgå för friska vuxna (referens 3). De huvudsakliga fördelarna med fysisk träning innefattar minskad risk för hjärt-kärlsjukdom, metabola sjukdomar (såsom förhöjt kolesterol och blodtryck, diabetes typ II mm) samt benbrott p.g.a. benskörhet eller fallolyckor. Vidare har fysisk träning ett flertal positiva nyttoaspekter vid ett antal kroniska sjukdomar, såsom ledgångsreumatism (RA), kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och multipel skleros (MS). Därför rekommenderas till och med fysisk träning som en del av behandlingsregimen vid dessa sjukdomar.

På grund av bristen på träningsstudier vid mg finns det inga riktlinjer för om, eller i så fall hur, läkare eller sjukgymnaster ska rekommendera fysisk träning vid mg. Därför genomförde vi en prospektiv pilotstudie (referens 4) där 10 mg-patienter (5 kvinnor och 5 män, 34-75 år) med mild muskeltrötthet genomförde av sjukgymnast övervakad konditions-och styrketräning 2 gånger i veckan i 12 veckor i Jönköping. Det detaljerade träningsprogram som de följde bifogas i figur 1 nedan.

Vi mätte muskeltrötthet i så kallat MGC-poäng samt neurofysiologiska parametrar såsom muskelsvaret vid nervstimulering och repetitiv nervstimulering, som mäter muskeltrötthet. Vi mätte även muskelstyrka med dynamometer och sjukgymnastiska tester samt olika värden i blodprover. Alla dessa prover/mätningar gjordes före och efter träningsstudien. Resultaten, som nu är accepterade för publikation i facktidskriften Muscle & Nerve, indikerar att fysisk träning enligt detta program tolererades väl och MGC-poängen som mått på muskeltrötthet var oförändrad. Detta innebär att patienterna inte blev försämrade i sin mg.

Alla patienter kunde öka sina styrketräningsvikter, som ett mått på ökad muskelstyrka. Muskelsvaret på nervstimuleringen ökade för armmuskeln biceps och stora lårmuskeln och kroppssammansättningen ändrades till mer muskelmassa och mindre fettmassa. Även sjukgymnastiska testerna, såsom sträckan man kunde gå på 6 minuter, förbättrades signifikant. Ytterligare av vikt, var att samtliga patienter fick ökad tilltro till sin egen förmåga att genomföra fysisk aktivitet enligt en speciell utvärderingsskala.

Slutsatsen från denna första träningsstudie är således att generella rekommendationer för fysisk aktivitet säkert kan genomföras av mg-patienter som är välbehandlade.

Figur : Detaljerat träningsprogram

Varje träningspass varade 70 minuter.

1) Cykling på träningscyklar 30 minuter. 5 minuters uppvärmning som följdes av 7 stycken set av 2 minuters cykling mot maximalt motstånd följt av 1 minut av "återhämtningscykling" på lågt motstånd och till slut 5 minuters nedvarvning.

2) Styrketräningsövningar ca 35 minuter

8 stycken styrketräningsövningar utfördes, var och en med 2 set och 10 repetitioner på maximal vikt. En kort vila var tillåten mellan seten och likaså mellan de olika övningarna. Dessa övningar var: a) Biceps-böj, b) Triceps-sträck, c) Sittande ben-böj, d) Ryggmuskelpress, e) Ben-sträck, f) Rodd g) Sit ups h) Benpress

3) Balans ca 5 min: Stående på ett ben.

teckningar övningar

En god fortsättning på nya året tillönskas läsarna av detta nyhetsbrev!

Anna Rostedt Punga, docent och specialistläkare

Referenser:

1. Scheer BV, Valero-Burgos E, Costa R. Myasthenia gravis and endurance exercise. Am J Phys Med Rehabil 2012;91(8):725-727.

2. Elsais A, Johansen B, Kerty E. Airway limitation and exercise intolerance in wellregulated myasthenia gravis patients. Acta Neurol Scand Suppl 2010(190):12-17.

3. Nelson ME, Rejeski WJ, Blair SN, Duncan PW, Judge JO, King AC et al. Physical activity and public health in older adults: recommendation from the American College of Sports Medicine and the American Heart Association. Med Sci Sports Exerc 2007;39(8):1435-1445.

4. Westerberg E, Molin CJ, Lindblad I, Emtner M, Punga AR. Physical exercise in Myasthenia Gravis is safe and improves neuromuscular parameters and physical performancebased measures: a pilot study. Muscle Nerve 2016; in press.