Helhetsgrepp kring användbara transporter och förflyttning krävs

  • Datum: 15-09-29, Publicerad av peter.andersson@neuroforbundet.se

Till Infrastrukturminister Anna Johansson

Neuroförbundet är en rikstäckande organisation av och för personer med neurologiska diagnoser. Dessa diagnoser leder i många fall till nedsatt rörelseförmåga men kan också medföra kognitiva svårigheter, inkontinens, smärta m m. Tillsammans kan detta leda till behov av parkeringstillstånd, bilstöd, färdtjänst, ledsagning, förflyttningshjälpmedel, personlig assistans med mera. Många gånger påverkas även närståendes situation.

Neuroförbundet verkar för att personer med neurologiska diagnoser och deras närstående skall få sina behov och rättigheter tillgodosedda så att livet underlättas för dem.

Neuroförbundet baserar sitt arbete på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning tillsammans med vetskap om medlemmarnas erfarenheter och livssituation. FN-konventionens principer om full delaktighet, jämlikhet, icke-diskriminering med mera har stor bärighet på transporter och förflyttning. Vi stöder oss i detta sammanhang särskilt på artiklarna 9 Tillgänglighet, och 20 Personlig rörlighet.

Neuroförbundet menar att transportpolitikens funktionsmål, att transportsystemet ska utformas så att det är tillgängligt för alla, både näringsliv och medborgare, och är användbart för personer med funktionsnedsättning, är en bra utgångspunkt för delaktighet och jämlikhet. Det återstår emellertid omfattande insatser för att målet ska uppnås.

Neuroförbundets medlemmar vittnar ständigt, både med hjälp av formella kanaler som kongressmotioner och enskilda kontakter, om problem i samband med resor och förflyttning. Några exempel är att

- kunna ta med sig skotrar i kollektivtrafiken

- det blir svårare och svårare att resa med flyg

- ledsagning vid tågresor inte alltid fungerar

- det är problem med trasiga hissar på terminalerna

- det saknas information om var tågvagnarna stannar

- ersättningstrafik inte är tillgänglig och användbar

Neuroförbundet har särskilt arbetat med persontransporter. Med hjälp av en omfattande medlemsenkät om färdtjänst har vi kunnat formulera en rad konkreta krav på hur färdtjänsten borde fungera, dragit slutsatsen att riksfärdtjänst och färdtjänst måste samordnas samt att ett helhetsgrepp om transporter, resande och förflyttning för personer med funktionsnedsättning måste tas.

De insatser på transportområdet som särskilt riktar sig till personer med nedsatt funktionsförmåga är ofta uppskattade men fungerar inte tillfredsställande för alla som har behov av dem och de är inte koordinerade sinsemellan eller med andra insatser som påverkar resande och förflyttning. Några exempel

- färdtjänst, riksfärdtjänst, kollektivtrafik och parkeringstillstånd är kommunikationsfrågor

- kommunalt mobilitetsstöd är ett, för kommunerna frivilligt, komplement till färdtjäst

- bilstöd är en rättighet, betraktad som förmån inom socialförsäkringsbalken

- hjälpmedel regleras inom hälso- och sjukvårdslagen som är en ramlag

Neuroförbundet menar att de insatser som påverkar individens möjligheter att förflytta sig längre sträckor och att resa borde hanteras i ett sammanhang. Tillgänglig och användbar kollektivtrafik, färdtjänst och riksfärdtjänst, bilstöd, kommunalt mobilitetsstöd, parkeringstillstånd, tillgång till ändamålsenliga hjälpmedel, ledsagning, personlig assistans med mera måste samordnas så att hela resan fungerar.

Med vänlig hälsning

Neuroförbundet
Lise Lidbäck
förbundsordförande

Länkar: