Rehabilitering

  • Datum: 15-09-16, Publicerad av peter.andersson@neuroforbundet.se
  • Källa: Neurorapporten 2015 från Neuroförbundet

Slutsats Rehabilitering

- Rehabilitering och vuxenhabilitering ska omfatta hela livssituationen och vara livslång, det vill säga vara livsinriktad.
- Individuell rehabiliteringsplan ska upprättas och följas.
- Patientmedverkan och individuella rehabiliteringsplaner åsidosätts av vården.
- Rehabilitering ska påbörjas tidigt och har ingen bortre gräns.
- Kvalitetsregister kan vara kvalitetshöjande.
- Forskning som visar värdet av rehabiliteringsinsatser behövs.
- Rehabiliteringsansvar, gränsdragningar och samordning behöver förtydligas.
- Upplevda brister inom rehabilitering och vuxenhabilitering kan anmälas till Vårdanalys, patientnämnder och IVO.
- FN-konventionen stödjer såväl att rehabilitering och vuxenhabilitering behöver ses över.
- Konventionen stödjer även de krav på rehabiliteringens utformning som Neuroförbundet ställer.

Rehabilitering har traditioner från verksamhet vid bland annat det som tidigare kallades vanföreanstalter och kurorter. Under och efter andra världskriget startade uppbyggnaden av medicinsk rehabilitering. England och USA var föregångare. I Sverige kom de första riktlinjerna för medicinsk rehabilitering 1954. Under 1950- och 60-talen tillkom ett tiotal rehabiliteringskliniker, samtliga i anslutning till sjukhus. 1969 blir medicinsk rehabilitering en fristående specialitet för läkare. På 1980-talet decentraliseras rehabiliteringsverksamheten till att också tillhandahållas inom primärvården.

I Neurologiskt Handikappades Riksförbunds vårdpolitiska program från1997, Rätten till ett gott liv, specificeras krav på resurser för neurologisk rehabilitering; en klinik i varje län, fritidsrehabilitering, stöd till anhöriga, väl fungerande vuxenhabilitering, taltjänst över hela landet, ortopedisk rådgivning, rätt till utlandsvård med mera. I Påverkansarbetet från 2008 tas behovet av tidig, regelbunden och sammanhängande rehabilitering uppsamt behovet av uppföljning.

Vuxenhabiliteringen byggdes ut först i samband med LSS-reformen i mitten av 1990-talet.

"rehabilitatio"

Ordet rehabilitering kommer av latinets"rehabilitatio" - att återskapa förmågan att fungera normalt eller så normalt som möjligt.

Hälso- och sjukvårdslagen reglerar att habilitering och rehabilitering ska erbjudas. Eftersom lagen är en ramlag,inte en rättighetslag, har patienteningen lagstadgad, överklagningsbar rätt till rehabilitering.


3 b § Landstinget ska erbjuda dem som är bosatta inom landstinget och stadigvarande vistas där,1. habilitering och rehabilitering,

18 b § Kommunen ska erbjuda även habilitering, rehabilitering och hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning.

Ur Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),förkortat

För den som har en neurologisk sjukdom eller skada har rehabilitering och vuxenhabilitering avgörande betydelse för den fortsatta livsföringen. Med rehabilitering menas insatser som bidrar till att återvinna eller bibehålla bästa möjliga funktionsförmåga samt skapa goda villkor för ett självständigt liv och ett aktivt deltagande i samhällslivet. Med habilitering menas på motsvarande sätt att en person med medfödd eller tidigt förvärvad sjukdom eller skada ska utveckla och bibehålla funktioner de inte tidigare haft. Vuxenhabilitering innebär habiliteringsinsatser för vuxna. Denna är på många håll i landet eftersatt.

"När man har ms gäller det att prioritera och välja sina fighter. Arbetet släpper jag inte. Att vara delaktig i en verklighet är så viktigt för mig. I rehabiliteringen får jag sjukgymnastik och även stöd för att hantera de kognitiva problem som är vanliga bland personer med ms."
Charlotte Sundqvist,från Diagnos och symtom, Neuroförbundets hemsida

Ur Socialstyrelsens Termbank Neurorapporten 2015 Neuroförbundet