Stäng

Prova medlemskap!

Prova medlemskap i 3 månader hos Neuroförbundet - Upptäck vad vi kan
göra för dig utan att det kostar dig någonting!

Din e-post har skickats

Gör det nu!
www.neuroforbundet.se


Förstudie om lagstiftning för särskilda persontransporter – synpunkter

  • Datum: 14-11-14, Publicerad av peter.andersson@neuroforbundet.se

Till
Näringsdepartementet
Transport
103 33  Stockholm

Stockholm 2014-11-15

Förstudie om lagstiftning för särskilda persontransporter – synpunkter
Neuroförbundet har tagit del av Förstudie om lagstiftning för särskilda persontransporter, Rapport 2014:7 från Trafikanalys. På Näringsdepartementets möte 22 oktober representerades förbundet via Lika Unika.

Neuroförbundets medlemmar vittnar ständigt om färdtjänst och riksfärdtjänst som krånglar och är svår att förstå, inte tillgodoser resenärens behov och är ojämlik över landet. År 2013 var färdtjänst Neuroförbundets tema och rapporten Färdtjänst 1.1 togs fram. Rapporten ska vara ett stöd för lokalföreningar och förtroendevalda i deras arbete för en bättre färdtjänst.

Sjukresor och skolskjuts är resor som vi vet är problematiska och sannolikt kommer ännu mera i fokus då den nya patientlagen träder i kraft. Eftersom vi fördjupat oss i färdtjänstproblematiken så gäller våra synpunkter på förstudien framförallt färstjänst.

Sammanfattningsvis konstaterar vi att färdtjänsten som sådan, som den ser ut idag, varken främjar delaktighet i samhällslivet eller att förvärvsarbeta, inte alltid erbjuder ett gott bemötande och fullgod säkerhet med mera. Neuroförbundet ser därför positivt på förstudien och menar att fortsatt utredningsarbete behövs i enlighet med de förslag som innebär att färdtjänst och riksfärdtjänst närmar sig varandra, att resenärernas behov ska styra med mera.

Färdtjänsten är ett kommunalt ansvar och kommunerna har mycket varierande ekonomiska och geografiska förutsättningar liksom olika befolkningssammansättning. Neuroförbundet menar att det är rimligt att färdtjänsten utformas något olika beroende på hur behov och förutsättningar ser ut. Vi vill emellertid se en nationell reglering med tydliga kvalitetskrav och kraftfull tillsynsverksamhet.

Bakgrundet till förstudien är bland annat att kostnaderna för färdtjänsten ökar utan att resandet ökar. Vi motsätter oss naturligtvis inte att färdtjänsten ska vara kostnadseffektiv men framförallt måste färdtjänsten medge delaktighet och jämlikhet i enlighet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. För att färdtjänsten som system ska fungera för resenärerna krävs att samtlig personal har rätt utbildning och goda arbetsvillkor. En välfungerande färdtjänst som motsvarar resenärens transportbehov bidrar till ökad livskvalitet och livskvalitet måste värdesättas.

Förstudien konstaterar att färdtjänstresenärerna är en mycket heterogen grupp vilket vi instämmer i. För många är färdtjänsten mycket mer än en form av kollektivtrafik. Färdtjänsten måste ersätta, förutom att resa med kollektivtrafik, att promenera, cykla och köra egen bil. Vi ser därför positivt på att resenärsperspektivet såsom transportbehov och tidsvärdering, lyfts fram i förstudien. Neuroförbundet menar dessutom att det transportbehov personer med nedsatt funktionsförmåga har, inte primärt ska kopplas till kollektivtrafiken. Färdtjänsten måste hanteras i ett sammanhang där också val av hjälpmedel, bilstöd, parkeringstillstånd och parkeringsplatser med mera ingår.

Den nationella funktionshinderpolitiken syftar till att kollektivtrafiken ska bli användbar för personer med nedsatt funktionsförmåga och att behovet av färdtjänst på så sätt ska minska. Kollektivtrafiken måste emellertid först få en sådan utformning, inklusive information och service, biljetthantering, fordonsutformning, linjedragning och turtäthet med mera, att den är användbar och att resenärer med särskilda behov känner sig trygga. Först därefter kan man kalkylera med ett minskat behov av färdtjänst.

Färdtjänstresenärerna kan förutom färdtjänst ha andra insatser som hemtjänst, personlig assistans, hjälpmedel med mera. Resenärerna kan också ha ansvar och förpliktelser där färdtjänsten är en nödvändig förutsättning. Det kan handla om barn och familj, förvärvsarbete, föreningsliv med mera. Färdtjänsten måste få en sådan utformning att olika insatser samverkar på bästa sätt och personens vardagspuzzel fungerar smidigt och på likvärdiga villkor som för andra.

Förstudien pekar på en rad problem som vi kan instämma i. Kommunernas olika förutsättningar får allvarliga konsekvenser för färdtjänstresenärerna. I de områden där färdtjänsten samordnas mellan flera kommuner blir det till exempel inte aktuellt med riksfärdtjänst för korta sträckor över kommungränser, vilket underlättar resandet. Skillnaderna mellan färdtjänst och riksfärdtjänst är för många resenärer svår att förstå. Det är förvirrande att två så olika system har så lika namn. Oavsett om transporten kallas färdtjänst, riksfärdtjänst eller något annat måste perspektivet "hela resan" vara styrande för utformningen. Byten mellan färdmedel måste ske under betryggande former och får inte vara fler än vad som är normalt för andra resenärer.

Neuroförbundet menar sammanfattningsvis att ur ett resenärsperspektiv är det angeläget att särskilda persontransporter förbättras och att förstudien utgör ett bra underlag för fortsatt utredningsarbete och ändringsförslag.

Med vänliga hälsningar

Neuroförbundet
Lise Lidbäck
förbundsordförande

Bilaga: Färdtjänst 1.1