Stäng

Prova medlemskap!

Prova medlemskap i 3 månader hos Neuroförbundet - Upptäck vad vi kan
göra för dig utan att det kostar dig någonting!

Din e-post har skickats

Gör det nu!
www.neuroforbundet.se


Synpunkter på Förslag till ändringar i trafikförordningen (1998:1276) och vissa andra frågor rörande parkeringstillstånd för personer med funktionshinder

  • Datum: 14-05-22, Publicerad av peter.andersson@neuroforbundet.se

Neuroförbundet har inbjudits att lämna synpunkter på rubricerat förslag. Neuroförbundet är en rikstäckande organisation av och för personer med neurologiska diagnoser. Dessa diagnoser leder i många fall till nedsatt rörelseförmåga men kan också medföra kognitiva svårigheter, inkontinens, smärta m m.

Hämta: Synpunkter på Förslag till ändringar i trafikförordningen (1998:1276) och vissa andra frågor rörande parkeringstillstånd för personer med funktionshinder (PDF-dokument, 590 kB)

Tillsammans kan detta leda till behov av parkeringstillstånd, bilstöd, färdtjänst, förflyttningshjälpmedel, personlig assistans m m. Många gånger påverkas även närståendes situation. Neuroförbundet verkar för att personer med neurologiska diagnoser och deras närstående skall få sina behov och rättigheter tillgodosedda och därmed göra livet lättare.

Neuroförbundet stödjer sitt arbete på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess principer om full delaktighet och jämlikhet i samhällslivet samt vetskap om medlemmarnas erfarenheter och livssituation m m. FN-konventionens allmänna principer om icke-diskriminering, lika möjligheter och tillgänglighet har särskild bärighet på frågan om parkeringstillstånd. Konventionens artiklar 9 Tillgänglighet och 20 Personlig rörlighet utgör samtidigt centrala infallsvinklar på parkeringsproblematiken; transportsystemets tillgänglighet tillsammans med oberoende, personlig rörlighet.

Inledande synpunkter

Neuroförbundet hade persontransporter som tema under 2013 och genomförde bl a en uppmärksammad medlemsenkät om färdtjänst. I arbetet med persontransporter underströks behovet av en fungerande helhet och att olika insatser måste samverka och komplettera varandra. Mot denna bakgrund vänder vi oss mot att parkeringstillstånd för personer med funktionsnedsättning i remissen hanteras oberoende av andra åtgärder. Behovet av och utfärdande av parkeringstillstånd har som vi ser det ett starkt samband med bilstöd och kommunalt mobilitetsstöd, utformning av och tillgång till parkeringsplatser, utbyggnad av tillgänglig kollektivtrafik och tillgång till ändamålsenliga hjälpmedel, ledsagning och personlig assistans.

Transportstyrelsens rapport från 2011 Uppdrag att se över bestämmelserna om särskilda undantag för rörelsehindrade i trafikförordningen (1998:1276) m.m. har inte remissbehandlats. Vi vill därför kommentara några av rapportens resonemang och slutsatser. En förflyttning, resa eller transport har ett syfte. Syftet kan vara "att bara komma ut en sväng" men oftast har man ett ärende som kanske kräver både psykisk och fysisk energi, tider att passa och bagage som måste med. Resonemanget i avsnitt 3.4 Förhållande som ska ligga till grund för bedömningen menar vi saknar helhetssyn och beaktande av resans syfte.

A. Ett tidigare beslut om parkeringstillstånd innebär att frågan redan behandlats. Om inga väsentliga förändringar skett; medicinska ingrepp, ändamålsenligare hjälpmedel e dyl, så bör utgångspunkten vara att slitage på kroppen och naturligt åldrande medför att behovet av parkeringstillstånd är växande.

B. En tillräckligt stor parkeringsplats för att kunna lasta i och ur en rullstol är inte ett allmänt problem i förhållande till bilens storlek och tillgång till markyta. Det är en fråga om generell tillgänglighet och användbarhet och det finns särskilda måttanvisningar för parkeringsplatser för personer med nedsatt rörelseförmåga.

C. Möjligheten att bära med sig det man behöver är avgörande för självständigheten.

D. Hur närstående påverkas kan har stor betydelse för både den person som parkeringstillståndet gäller och den närståendes egna villkor. Notera att kommunerna har särskilda skyldigheter att erbjuda anhöriga stöd.

E. Att bilstöd och parkeringstillstånd är beslut som fattas på olika grunder och av olika myndigheter är ovidkommande. Besluten måste samverka så att insatserna tillsammans ger optimalt resultat.

Neuroförbundet menar att det finns starka skäl för att ändra de förhållanden som ligger till grund för bedömningen av utfärdande av ett särskilt parkeringstillstånd så att ett parkeringstillståndet ingår i en helhetssyn avseende personens förflyttning/transport/resande.

Synpunkter på remiterat förslag

Neuroförbundet ställer sig positivt till att parkeringstillståndets varaktighet förlängs till fem år. Vi är införstådda med att förlängd giltighetstid kan öka tillståndets stöldbegärlighet och har inga speciella synpunkter på att komplettera tillståndet med ett giltighetsbevis.

 1. Transportstyrelsen kommer att initiera en översyn av styrelsens föreskrifter och allmänna råd avseende innebörden av "att förflytta sig på egen hand".
Neuroförbundet menar att utgångspunkten för översynen måste vara ett ta ett helhetsgrepp om aktiviteten förflyttning/transport/resa så att parkeringstillståndets roll för självständighet och delaktighet bedöms. I denna bedömning måste ingå svårigheter att bära eller att klara sig på egen hand på allmän plats eller i trafikmiljö. Vi menar också att en enhetlig terminologi bör bidra till en helhetssyn. Begreppet "väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand" används både i fråga om färdtjänst och bilstöd.

2. Neuroförbundet ställer sig positivt till förslaget om en gemensam ansökningsblankett för hela landet vilket skulle kunna vara ett steg mot en mera jämlik hantering över landet av parkeringstillstånd.

3. Neuroförbundet menar att gemensam mall för intyg bör omfatta såväl läkarintyg som intyg från andra professioner, t ex arbets- eller fysioterapeuter. Dessa yrkesgrupper kan vara mera lämpade att bedöma sökandes helhetssituation än vad läkare är.

4. SKL bör uppdatera handboken Parkeringstillstånd för rörelsehindrade: handbok för alla berörda.
Neuroförbundet menar att det är angelaget att det finns en aktuell handbok.
Neuroförbundet menar också att färdtjänsthandläggare behöver utbildning avseende såväl regler och dess tillämpning som sökandes förutsättningar och behov. Handläggarna behöver ha aktuell kunskap om sjukdomar och skador, medicinering och rehabilitering samt övriga insatser. Både handboken och utbildningen måste utgå från FN- konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och villkor som kan påverka delaktighet och jämställdhet.

I promemorian nämns Transportsstyrelsens dubbla roller som föreskrivande myndighet och överinstans vid överklagande.
Neuroförbundet menar att detta inte är rättssäkert och att rollerna måste ses över.

Sammanfattningsvis vill Neuroförbundet understryka vikten av att individens förflyttning/transport/resande hanteras i ett helhetsperspektiv med självständighet, delaktighet och jämlikhet som målsättning i enlighet med FN-konventionen. Neuroförbundet medverka gärna i fortsatt arbete.

Med vänlig hälsning
Neuroförbundet

Lise Lidbäck
förbundsordförande