Stäng

Prova medlemskap!

Prova medlemskap i 3 månader hos Neuroförbundet - Upptäck vad vi kan
göra för dig utan att det kostar dig någonting!

Din e-post har skickats

Gör det nu!
www.neuroforbundet.se


Låt mig vara väldigt tydlig: Sveriges Funktionshinderrörelse är enad i den här frågan

  • Datum: 17-11-01, Publicerad av ingela.wettergrund@neuroforbundet.se

"Moster Vivan hade MS. Hon låg sedan 10 år tillbaka sängbunden på andra våningen i min barndomskamrats hem. Det var sent 60-tal och runt om i Sverige fanns det många som i likhet med moster Vivan blev vårdade i hemmet av anhöriga. Det enda alternativet som fanns var långvården."

Texten ovan var inledningen på mitt kongresstal den 8 september i år. Moster Vivan var ett starkt barndomsminne för mig och det går inte att föreställa sig hur det måste ha varit att leva med en funktionsnedsättning förr. Känslan av att ligga andra till last. Känslan av att sakna kontroll över det egna livet. Moster Vivan fick aldrig uppleva den samhällsutveckling som låg i startgroparna när hon låg sjuk. En utveckling som skulle leda till att personer med svåra funktionsnedsättningar skulle ges valfrihet och självbestämmande över sina egna liv. Plötsligt öppnade sig förutsättningar för delaktighet, familjeliv, yrkesverksamhet och inte minst den livskvalitet som kommer sig ifrån det faktum att styra sin egen livssituation. Jag talar om assistansreformen som när den infördes 1994 också medförde ett ändrat synsätt på personer med funktionsnedsättningar. Den talade för alla människors lika värde. För trots rådande lågkonjunktur var assistansreformen viktig att genomföra. Budskapet var enigt – i ett modernt samhälle måste alla medborgare ges samma förutsättningar att leva ett bra liv utifrån sina egna förutsättningar.

Ett flaggskepp påbörjade sin seglats på självständighetens hav. Resultaten lät inte vänta på sig. Människor som gavs förutsättningar att leva som andra, kunde med rätta ta sin plats i samhället när de inte längre behövde leva sina förminskade liv inom hemmets eller institutionernas väggar. Fler människor än beräknat tog plats i samhällslivet, något som med tiden skulle bli det största hotet mot den nyfunna friheten. Genom åren gick det krusningar på vattnet, emellanåt blåste det, men de senaste åren blåste det upp till hård storm. En storm som nu har ökat till våldsam orkansstyrka. Snart är vårt stolta flaggskepp ett minne blott och institutionerna gör sitt återtåg. Moster Vivans sjukrum riskerar att uppstå igen i många hem.

Förra veckans varningsbrev från Försäkringskassan till regeringen om att tusentals assistansberättigade riskerar att förlora stora delar av sin assistans i och med ett nytt domstolsbeslut (PDF-dokument, ) kan bli den sista vågen som slutligen sänker hela reformen till botten. Allt utan att en enda rad har ändrats i den ursprungliga lagstiftningen.

Att dömas till utanförskap och isolering med enbart en funktionsnedsättning som grund är mer än ovärdigt ett modernt samhälle.

Till den sittande regeringen och ansvariga stadsråd: Låt mig vara väldigt tydlig - Sveriges Funktionshinderrörelse är enade i den här frågan och vi kommer aldrig att ge upp människors lika värde och rätt till självbestämmande oavsett ålder och funktion!

Till dig som är drabbad eller känner någon som är det: Vår inställning är att rätten till ett självständigt liv inte skall ha några åldersgränser. Vi samverkar intensivt med övriga funktionshinderrörelsen och håller täta kontakter med utredningar och beslutsfattare. Vi hjälper dagligen våra medlemmar som kommit i kläm via våra duktiga rättsombud. Den 3 december kommer en nationell manifestation gå av stapeln över hela landet.

Initiativtagare är RBU och självfallet ställer vi oss bakom och bidrar till denna. Mer information kommer framöver.

Återigen - vi kommer aldrig att ge upp människors lika värde och rätt till självbestämmande oavsett ålder och funktion! Tillsammans är vi starka!

Lise Lidbäck
Ordförande i Neuroförbundet